Resultat från krondroppsnätet till och med 2024/25
Länk till rapporten i digitalt vetenskapligt arkiv, DIVA.
- Rapportnummer: C11261
- I samarbete med: Lunds universitet
- Författare: Viktor Klemetz (IVL), Cecilia Akselsson (Lunds universitet), Sofie Hellsten (IVL)
- och Veronika Kronnäs (IVL)
- Medel från: Kronobergs läns Luftvårdsförbund
- ISBN: 978-91-7883-836-3
Sammanfattning
På uppdrag av Kronobergs läns luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi inom Krondroppsnätet. Rapporten redovisar resultaten från det hydrologiska året 2024/25 och sätter dem i ett långsiktigt perspektiv med hjälp av mätserier som i flera fall sträcker sig tillbaka till 1990-talet. Mätningarna omfattar fyra skogsytor i länet: granskogarna i Angelstad, Fälleshult och Tagel samt tallskogen i Attsjö.
Det atmosfäriska nedfallet av kväve till skogsmark i Kronobergs län har minskat avsevärt under de senaste två decennierna. Vid Tagel skattades under 2024/25 det lägsta totala kvävenedfallet sedan beräkningarna startade, omkring 5 kg oorganiskt kväve per hektar. Trots denna positiva utveckling visar de geografiska beräk-ningarna att den kritiska belastningen för övergödande kvävenedfall till barrskog (5 kg/ha och år) fortfarande överskrids i delar av länet, framför allt i de sydvästra delarna där nedfallet uppgick till drygt 6 kg kväve per hektar.
Mätningarna av markvatten visar samtidigt att nitrat i princip inte förekommer i markvattnet i ostörda skogar i länet. Skogsekosystemen har därmed fortfarande en god förmåga att ta upp och lagra det kväve som tillförs. Erfarenheter från stormarna Gudrun och Per visar dock att störningar i skogen kan leda till kraftigt förhöjda nitrathalter i markvattnet och ökad risk för kväveläckage.
Svavelnedfallet till skogsmarken i Kronobergs län har minskat med mer än 90 procent sedan slutet av 1990-talet och ligger idag på omkring 0,4–0,5 kg svavel per hektar och år. Nederbörden är betydligt mindre sur än tidigare och pH i neder-börden har ökat markant som en följd av minskade utsläpp av svavel i Sverige och övriga Europa.
Trots detta kvarstår försurningen som ett betydande miljöproblem i länet. Omkring hälften av länets sjöar är försurade och markvattnet vid flera mätplatser uppvisar fortfarande låg syraneutraliserande förmåga och förhöjda halter av oorganiskt aluminium. De nya markvattenytorna i Angelstad och Fälleshult visar dock mindre sura förhållanden än de tidigare ytorna. Återhämtningen från försurningen går emellertid långsamt och påverkas inte bara av tidigare svavelnedfall utan även av kvävenedfall och skogsbrukets uttag av biomassa.
För att miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning ska kunna nås krävs fortsatt låga utsläpp och nedfall av försurande ämnen samt ett skogsbruk som begränsar förlusterna av markens buffrande näringsämnen.
